De alltmer alarmerande klimatförändringarna världen över har fått politiker att sätta klimat- och miljöfrågor högt upp på agendan. På den europeiska kontinenten, där bland annat rekordtemperaturer och skogsbränder har härjat under sommarmånaderna, är medlemsstaterna överens om att kraftigare tag behöver tas för att stoppa utsläppen av koldioxid. Men i takt med EU:s ökade ambitioner har klimatskeptiska, och därtill EU-skeptiska, partier vuxit sig allt starkare i medlemsstaterna. I det stundande Europaparlamentsvalet i juni förutspås det att högergrupperna Europeiska konservativa och reformister (ECR) samt Identitet och Demokrati (ID) kommer få en större makt i parlamentet. Om det blir verklighet, hur kommer ett mer klimatskeptiskt parlament att påverka genomförandet av åtgärder för att nå klimatmålen? Den frågan diskuterades av tre experter inom miljö, klimat och handel på ett seminarium anordnat av Centrum för europaforskning under Hållbarhetsveckan i Lund den 10:e april 2024.
Först ut var Jörgen Hettne, Institutionen för handelsrätt, som redogjorde för de rättsliga förutsättningarna för EU:s nuvarande klimatsatsningar. Formellt är EU och medlemsländerna bundna att följa klimatförordningen, som antogs 2019 av Europaparlamentet och rådet. Klimatlagen fastslår att EU ska vara klimatneutralt senast 2050 och ha reducerat sina växthusgasutsläpp med 55% senast 2030.
Till följd av förordningen har stödpaket (Den Gröna Given) och reformpaket (Fit for 55) klubbats igenom för att underlätta och säkerställa klimatomställningarna i medlemsländerna. Jörgen betonade att de klimatpaket som har röstats igenom har varit revolutionerande. Aldrig någonsin har EU och medlemsländerna mobiliserat så effektivt i en sådan stor skala. Men, nu är det upp till bevis: kommer medlemsländerna leva upp till de mål de har bundit sig till?
Jörgen förutspådde tre utmaningar för genomförandet. Den första berör det faktum att klimatreformen sträcker sig över flera sektorer, vilket gör att det är många inblandade aktörer som ska dra sitt strå till stacken. Den andra utmaningen är att EU:s klimatpaket inte bara påverkar den europeiska dimensionen, utan även den externa dimensionen med andra aktörer, såsom Kina. De klimatmål som satts upp kommer att påverka handelsrelationer med länder som har en mindre generös klimatpolitik, och det kan bli svårt för EU att hitta kompromisser. Jörgen lyfte fram Carbon Border Adjustment Mechanism (CBAM) som en sådan mekanism som kan väcka missnöje i andra länder. Den tredje utmaningen är att se till att de relevanta akterna som ska komplettera de generella besluten kommer att gå igenom. Här kan EP och rådet agera bromskloss. Flera länder, däribland Sverige, har börjat vackla i vissa ståndpunkter. Ett mer klimatskeptiskt Europaparlament kan innebära svårigheter att få igenom de delegerande akter och genomförandeakter som krävs för att nå målen.
Efter Jörgens presentation bjöd moderator Maria Strömvik upp Joakim Zander, Institutionen för handelsrätt, samt Roger Hildingsson, Statsvetenskapliga institutionen för en diskussion kring ämnet. Den inledande frågan var ifall den nuvarande kommissionens klimatpolitik har skiljt sig från den förra kommissionens, och ifall von der Leyen och hennes kommissionärer har lyckats genomföra sina mål. Både Roger och Joakim svarade ett solklart ja. Kommissionen har inte bara levererat i linje med de ambitioner som sattes upp i början av mandatperioden, utan har till och med överlevererat.
Båda underströk det faktum att aldrig någonsin har ett politiskt paket, av en sådan storlek, klubbats igenom i EU med en så stor enighet bland medlemsländerna. En grön revolution, kallade Joakim det. Joakim fortsatte och sa att det inte bara är medlemsländerna som har slutit upp bakom målen utan även vissa sektorer, såsom industrisektorn, som är måna om att nå målen vilket skapar en bred uppslutning. Men likt Jörgen menade både Roger och Joakim att det nu är upp till bevis för parlamentet och medlemsländerna att stå för det de har beslutat om. De menade att kommissionen nu bör skifta fokus från nya generella satsningar och fokusera på efterlevnadsregler i form av akter. Joakim sa att kommissionen inte riktigt har vågat sätta press på medlemsländerna efter att Storbritannien lämnade, men att det nu är ett måste.
Roger lyfte att många partier nu går till val på ‘petropopulistiska’ löften om att sänka bränslepriset. Den strategin har varit en stor framgång i nationella val runtom i Europa de senaste åren och kommer förmodligen vara det även i EP-valet. Joakim menade att det är den politiska pendeln som svänger; “varje landvinning följs av en rekyl.” Det ter sig alltså naturligt att det nu kan komma ett bakslag i valet.
Men, samtliga panelister menade att EU:s klimatmål inte kommer att försvinna till följd av valet. Jörgen betonade att det i princip är omöjligt att upphäva lagstiftningen om klimatmålen. Dessa partier kommer snarare att agera bromskloss när det gäller efterlevnaden. Med nuvarande prognoser, där de klimatskeptiska partierna förväntas få högst en tredjedel av platserna i parlamentet, är inflytandet inte direkt avgörande för implementeringen. Däremot kan det påverka den kommande dagordningen, det vill säga vilka förslag kommissionen kommer att lägga fram till parlamentet och rådet. Joakim menade också att det är viktigt att särskilja de två klimatskeptiska partigrupperna, ID och ECR, som inte nödvändigtvis har samma klimatpolitiska mål. Däremot kan valresultatet få en betydande roll i sammansättningen av kommissionen. Konsekvensen kan då bli att kommande klimatambitioner tonas ned.
Men kommer klimatpolitiken bli en stor fråga i valet? Joakim trodde inte att den skulle dyka upp särskilt mycket på grund av den stora enigheten bland länderna i frågan. Förmodligen kommer andra frågor att dominera agendan, såsom säkerhetsfrågor. Men Roger och Jörgen trodde annorlunda. Det kommer att bli en klimatriktad valrörelse, driven av ‘petropopulisterna’, som kommer att vilja kasta ljus på de omställningskostnader som väntar.
Slutligen fick publiken chans att ställa frågor som berörde bland annat mineralåtervinning, transportpolitik och kemikalieregler. Nu väntar valet i juni, och då får vi se i vilken riktning det nya parlamentet kan komma att ta EU:s klimatpolitik.