Under våren genomförde Centrum för europaforskning, CFE, en studie av medlemsländernas tv-sända politiska debatter inför EU-valet. Språkkunniga studenter fick analysera i vilken utsträckning debatterna handlade om EU-politik – och hur mycket utrymme som i stället gavs till frågor av nationell karaktär.
Denna studie var utgångspunkten för CFE:s panelsamtal på EU Days Lund i år.
Tre panelister från statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet deltog: Maria Strömvik, universitetslektor och biträdande föreståndare för CFE, Julie Hassing Nielsen, docent, och Alexander Ryan, postdok. Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan, modererade samtalet.
Julie Hassing Nielsen började med en överblick av valresultatet. Hon betonade att den europeiska kontexten för årets EU-val skiljer sig mycket från det föregående valet, vilket är viktigt att komma ihåg vid jämförelser av valresultaten. Hon tog upp att ingen för fem år sedan talade om risken för ett mellanstatligt krig i Europa, vi hade ännu inte upplevt den globala krisen som coronapandemin innebar, och utvidgning av unionen var inte en fråga som stod särskilt högt på EU:s agenda.
Julie Hassing Nielsen ombads av Heidi Avellan att nämna tre saker som utmärkte årets val. Hon tog då upp att den konservativa partigruppen European peoples party, EPP, har blivit starkare, att de gröna och liberala partierna försvagades i parlamentet, och att det förutspådda högerpopulistiska maktövertagandet uteblev.
Hon sade också att synen på EU skiljer sig mycket åt mellan medlemsländerna. I unionens största länder, Tyskland och Frankrike, gick den EU-skeptiska ytterhögern starkt framåt. I mindre länder tenderar stödet för EU att vara starkare. Alexander Ryan sade samtidigt att stödet för EU generellt har ökat över tid, med vissa dippar som under Eurokrisen.
Maria Strömvik redogjorde sedan för CFE-studiens preliminära resultat.
De arton medlemsländer som ingick i studien delades in i fyra grupper baserat på hur mycket debatterna handlade om EU-politik. I den första gruppen, där debatterna var av huvudsakligen nationell karaktär, verkade bland annat Grekland, Irland och Spanien placera sig. I andra änden av spektrumet, i gruppen vars debatter handlade mest om EU, finns Belgien, Cypern och Lettland. Sverige verkade placera sig i mitten, i grupp två eller tre.
En tidig slutsats är att EU-valet var olika mycket europeiskt i olika länder, om man bedömer länderna baserat på tv-sända politiska debatter. En möjlig konsekvens när kampanjerna inte har så mycket med EU-frågor att göra är att väljarna i mindre utsträckning blir exponerade för att tänka på och ta ställning till hur makten som tilldelats EU ska användas.
Avslutningsvis frågade Heidi Avellan panelisterna vilka frågor de tror att EU:s väljare underskattar betydelsen av.
Julie Hassing Nielsen föreslog konsumentskydd. Som exempel gav hon hur EU arbetar för att få bukt med den svallvåg av varor som kommer från företag som kinesiska Temu. Varorna har visat sig innehålla höga halter av giftiga ämnen som inte hade varit tillåtna om de producerats i EU.
Alexander Ryan svarade att väljare kanske underskattar hur stor andel av den nationella lagstiftningen som har sitt ursprung på EU-nivå, till exempel klimat- och miljölagar.
Maria Strömvik sade i sin tur att de nationella regeringarnas makt i ministerrådet är underskattad. Både EU-parlamentet och rådet är folkvalda och lagstiftande, men medan EU-politiken får visst utrymme i samband med parlamentsvalet får EU-politiken nästan ingen uppmärksamhet alls i samband med de nationella valen där regeringarna indirekt väljs.